Några kloka ord om hur det är att leva med GAD, av en medlem!

 

Att varje dag leva med GAD, är en allvarlig upplevd känsla av en hypotetisk kraftfull ångest, att ngt mkt obehagligt är möjligt kan hända. 

 

Dessa ”katastroftankar” tar över ens liv, man kan inte tänka bort och ångesten gnager inombords, från det att man vaknar, en lidelse som ibland kan vara dagarna i ända. 

 

Att avleda är mycket svårt och det freudianska uttrycket ”förtränga” finns inte alls som en beredskap, som ett skydd att förebygga känslornas lidande.

 

Att ha GAD innebär mycket låg tolerans för osäkerhet, i vissa frågor i ens liv, att ständigt bära på ett slags mentalt tinnitus, ett känslomässigt svidande

 

Oron är förrädisk, för man tror att man förbereder sig genom att oroa sig från sådant som man själv inte har kontroll över, eller själv kan kunna påverka alls.

 

Effekten är den motsatta, oron ökar i takt och ångesten stiger, de hypotetiska orosmolnen tar över ens känsloliv, en negativ spiral, som att dansa ”motvals”.

 

Att leva med GAD innebär en betydligt upplevd känsla och högre grad av trygghet och säkerhet, jämförelsevis med de flesta andra individer många. 

 

Säkerhetsfrågor, säkerhetsrutiner och olika former av trygghetsrutiner, trygghetsritualer, är ngt man lätt tar till, för att om möjligt, en säkerhetskänsla kunna fånga.  

 

Många av oss behöver både hängslen, svångrem och fallskärm, för att genom detta, försöka förhindra hypotetiska katastrofer som härskar i en hjärnans inteo komplexa centrum och vrår.

 

Detta är ingen vanlig vardagsoro, utan ett förrädiskt självförstärkande system, för ju mer man oroar sig, desto värre känns det, detta verkar vara något som det omedvetna inte förstår. 

 

Det mest frekventa inslaget i GAD är svårt att leva under osäkerhet och särskilt känslan med ovissheter och ibland många.

 

Jag hoppas att något kan hjälpa mig att lindra min medfödda sjukdom, att

slippa känna oro dagarna långa.

 

Tommy Jansson

Tankar om krigsläget och solrosor

 

                            Bild från artikel i DN

ÅSS Göteborg har ju, som ni kanske märkt om ni till exempel varit inne på vår hemsida, en solros som symbol. Solros-symbolen står för vår del, för solidaritet, hopp och att vi hjälper varandra. 

Solrosen, Ukrainas nationalblomma, har även blivit symbolen för solidaritet med det ukrainska folket och motståndet mot den ryska invasionen. 

I svåra tider som dessa är detta budskap viktigare än någonsin. 

Vårt syfte är ju att informera om de olika ångestsyndromen samt hjälpa och stötta. Stötta dem som inte har någon annan att vända sig till eller som ett viktigt komplement till vården. 

Lyssnade tidigare idag på ett radioinslag, en 18-årig kvinna som flyr till Sverige och som just nu befann sig i en sal fylld med tältsängar i Krakow, Polen.

I intervjun berättade hon att hon var förundrad och förbluffad över all hjälp ukrainarna får från Sverige och övriga världen. ”Jag trodde inte ens världen visste om vårt lilla land Ukraina, långt mindre att de skulle samla ihop sig och göra allt för att hjälpa oss”.

Tanken hann slå mig, att ungefär så uttrycker sig många av våra nya medlemmar. I stil med att ”trodde ingen skulle vilja lyssna på mig, se mig och förstå mig". 

Det finns så många i vår värld som aldrig blivit bekräftade eller lyssnade på, och som kanske är de som allra mest behöver just detta, att bli sedda och hörda. 

Vi på ÅSS lider givetvis med det ukrainska folket som genomgår obeskrivliga prövningar just nu och dem kommer att behöva allas vårt stöd när dem kommer hit. 

Vi i omvärlden som hör om lidandet och känner stark oro inför hur kriget kommer sluta, behöver också allas vårt stöd och hjälp med att hantera sina känslor och tankar.

 

Jag skulle vilja ge några enkla knep för dig som känner stark oro just nu för det som sker. Till exempel: 

1. Lyssna på nyheterna från säkra källor och håll dig ifrån nyheterna som kommer ifrån sociala medier, där det förekommer mycket desinformation.
   
   
2. Lyssna kanske bara en gång per dag eller inte alls på nyheterna om du är uppe i en stark ångest eller depression.
   
   
3. Titta ut genom fönstret eller ta dig en promenad på dina villkor. Titta upp och se att världen fortsätter, några kanske är ute på väg till eller ifrån jobbet, kanske några barn leker i lekparken, någon granne kanske röjer i trädgården, vårblommorna har börjat titta upp, krokusar och tussilago och all annan vacker vårgrönska (solrosor får vi dock vänta med att beskåda några månader🙂).
   Allt för du ska bryta oroande tankebanor för en liten stund och uppmärksamma att livet fortgår trots det svåra som händer.
   
   
4. Kanske försöka att göra något för att hjälpa till. Den som inte har möjlighet att skänka pengar kan höra med någon av de stora hjälporganisationerna. Kanske har dem andra idéer på hur du kan hjälpa till. Att göra något känns ofta bättre än att bara sitta och oroa sig.
   
   
5. Du kan också börja förbereda dig för kristider så du känner dig bättre förberedd om det skulle ske något här, till exempel om elen eller vattnet slås ut. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB har tips på hur du kan börja:
   
   https://www.msb.se/sv/rad-till-privatpersoner
   
   Om det känns överväldigande med alla olika råd om hur man kan/ska/bör förbereda sig så gör som med allt annat i livet, börja med det viktigaste, gör det enkelt och i den takt du orkar med. Det viktigaste är vatten då vi endast klarar oss ca 3 dygn utan vatten. 
   
   
6. Försök sedan att fortsätta livet som vanligt också. Planera något roligt mm. Tänk på att sköta de basala grundbehoven såsom kost, sömn, motion och hygien. Annars blir tankearbetet svårare och det blir mycket svårare att hantera nyhetsflödet.
   
   
7. Sist men inte minst: Sitt inte själv med dina tankar och ångesten. Speciellt inte om det går ut över din vardag. Prata med en vän, familj eller varför inte boka in ett stödsamtal på ÅSS eller boka in dig på några av våra andra aktiviteter. 

Tillsammans är vi starkare och tillsammans är vi som solrosor på en äng. Ingen ska behöva stå för sig själv och må dåligt. 🌻

Ta hand om dig!

 

Varma hälsningar,

Valérie på ÅSS

En medlem berättar hur pandemin varit för henne!

 

Jag tänkte skriva några rader om hur det har varit och är för mig sedan vi fick reda på att vi har en pandemi i världen. Jag är medlem i Åss sedan många år och sitter i styrelsen.

I början kände jag oro och skräck. I december 2019 drabbades jag av lunginflammation och var precis på väg att bli bra från den och dessutom låg jag inne för känningar i hjärtat i januari 2020. Ett kranskärl var på väg att täppas till så det blev ballongsprängning och inopererade stent. Detta innebar att jag tillhörde riskgruppen!

Jag bestämde mig för att följa folkhälsomyndigheternas råd noggrant. Jag är glad att jag bor i radhus och har haft möjlighet att gå ut och vara i trädgården och att vi har en skog i närheten där jag vandrat dagligen.

Jag lyckades precis gå färdigt hjärtskolan efter utskrivningen från sjukhuset vilket jag är tacksam för. Nu handlade det om att bygga upp flåset och stärka kroppen efter lunginflammationen och kärltäppet.

Vi har en son som bor på ett boende för personer med intellektuellt funktionshinder och autism och bestämde att vi inte skulle träffa honom. Det kändes svårt. Han förstår ju inte varför vi plötsligt slutade ta hem honom och hälsa på. Det fick bli kontakt via zoom på datorn och som tur var fungerade det bra. Tur att han bor på ett bra boende där personalen är hjälpsamma med att få det att fungera.

Vi slutade att gå i affärer utan beställde mat som vi hämtade på utsidan av affären. Det blev en liten utflykt utan att behöva trängas med folk. I början var det svårt att få tag i munskydd så jag satte igång att kolla på youtube på olika sätt att sy munskydd. Det blev munskydd av hepe dammsugarpåsar , gjorde även visir av overhead plast! Fungerade jättebra! Snälla grannar och dottern handlade på apoteket och andra affärer.

Vi har tre barnbarn och det var så jobbigt att inte träffa dom som vanligt. Vi slutade åka till dom varje måndag och hjälpa till med skjuts till stall och natta efter det och scouter, och kramas ojojoj va svårt!! Julen 2020 firade vi utomhus på dotterns altan där vi åt skinkmacka och drack kaffe och åt pepparkakor och eftersom det var fint väder kunde vi vara där ett par timmar och öppna julklappar.

Tiden gick och vi fick hålla kontakt utomhus med promenader och lek. Så småningom fick vi tag i snabbtester och kunde ta hem ett barnbarn i taget som vi gjort innan och vaccinet kom så det tog vi och till slut fick vi komma till sonen också. Så skönt!

Nu har jag tagit alla sprutor som går, börjat så smått handla mat i affären istället för att beställa och vågar mig ut mer men är fortfarande försiktig. Julen i år ska firas inomhus och förhoppningsvis får jag träffa min äldsta dotter som bor i England som jag inte har sett på två år. HURRA!!

Vi får nog leva länge med detta.

Hoppas det inte dröjer för länge innan vi kan öppna upp mer och mer på ÅSS .

God Jul och Gott Nytt År!

Var rädda om er!

Monika Rosenberg

Kära medlemmar och andra besökare!

För ÅSS är ju säkerheten och omsorgen för er högsta prioritet.

Vi förstår att det känns oroligt just nu. Isoleringen är ju inte bra för oss. Samtidigt kan man se det som att man får en chans att stanna upp, att samhället inte snurrar på till 100 %. Men ångest och oron är reell för oss alla. Därför vill vi göra allt vi kan för att vi ska komma tillbaka till vardagen igen.

Vi följer noga råd och information om COVID-19. Vi har därför sedan en tid tillbaka vidtagit försiktighetsåtgärder för att säkerställa våra medlemmars hälsa, samt minimera smittspridning på vårt kansli.

Vi har som vi tidigare skrivit om, stängt vår öppna verksamhet till och med 30 april.

Observera dock att vi finns för er, tillgängliga på mailen samt telefonjouren. Nu har vi ju dessutom utökad telefonjour sporadiskt på förmiddagar.

Vi kämpar oss igenom detta tillsammans och hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi ses fysiskt igen.

Ta väl hand om er- och om varandra! // Valérie ÅSS

Göteborg Nonstop gala!

Nöjessiten Göteborg Nonstop har utsett oss till en av tre nominerade
föreningar till årets föreningspris.

Förra lördagen den 25 maj var vi på deras gala på S.t Agnes Cafe och emottog ett jättefint tröstpris. Första priset togs hem av Allégårdens penionärsförening för sitt långa och idoga arbete. Vi är dock djupt ärade för denna nominering och tackar ödmjukt.

Vi fick en trevlig lördagseftermiddag med underhållning bland annat av Tomas Halling, Hanna Chawki och primadonnan från Hisingen Lena Junoff.

God jul!

Styrelsen och personalen på ÅSS vill passa på att önska er alla en lugn och fin men framförallt en ångestfri jul och en bra start på det nya året!

Kurs i Personlig utveckling - För bättre självkänsla

Detta inlägg skriver jag som medlem i ÅSS inte i egenskap av ordförande.
Jag tycker det är en svår balansgång mellan att vara saklig och personlig. Samtidigt så tycker jag det är intressantare att läsa något som är en personlig betraktelse än en saklig beskrivning av något.
Så jag ska göra mitt bästa för att få med båda delar i detta inlägg.

Som medlem har du möjlighet att gå en 6-veckors kurs i personlig utveckling. ÅSS subventionerar deltagaravgiften så du betalar bara 400 kronor. Nästa kurs är hösten -19.

Kursen kommer att ha fokus på här och framåt där vi varvar teori, samtal individuella övningar och gruppövningar. Syftet med kursen är att stärka din självinsikt och självkänsla.

I onsdags kväll hade vi vårt första kurstillfälle, vi var sex medlemmar, en lagom stor grupp.

Jag har vetat om kursen länge men det har dröjt länge innan jag till slut vågade ta steget ut och anmäla mig, fast jag hade nästan  hoppats att den skulle bli fullbokad så att jag skulle slippa deltaga. För att jag har en så stor och stark  rädsla för det främmande och okända. Det kanske är en naturlig instinkt nedärv från mina förfäder.

Vi började med att meditera, landa en stund, det gav ett lugn och en positiv energi i rummet. Själv har jag väldigt svårt för att vara här och nu bara, mitt huvud är fullt med tankar hela tiden. Sedan gick vi igenom några enkla förhållningsregler som gäller under kursens gång.

 Sen blev det lite svårare... vi skulle berätta vilka förväntningar vi har på kursen.
Det jag skulle vilja bli bättre på är att bli tryggare i mig själv, ha tillit till mig själv och sätta mer värde på mig själv.
Jag tycker det är svårt att få ihop förnuft och känsla, det är väl titeln på en Jane Austen roman om jag inte minns helt fel. Intellektuellt förstår jag att alla människor så även jag har samma värde, ett värde som är oberoende av vad vi äger eller presterar. Men känslomässigt så känner jag mig ofta mindre värd och värderar andra människor högre.

Jag är nog fortfarande väldigt  präglad av min uppväxt. Jag fick lära mig att man bara duger om man presterar, man ska inte be om hjälp eller vara till besvär för andra.
Jag tror att man alltid påverkas av sin uppväxt, sin uppväxt kan man inte förändra, det som har varit det har varit. Det man kan förändra är hur man förhåller sig till det som har varit. Det går men är tufft kräver hårt arbete. Det är mycket lättare att följa sina föräldrars fotspår, var ens föräldrar missbrukare så kanske man själv väljer samma väg utan att ens vara medveten om varför man gör det.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade om kursen.