En medlem berättar hur pandemin varit för henne!

 

Jag tänkte skriva några rader om hur det har varit och är för mig sedan vi fick reda på att vi har en pandemi i världen. Jag är medlem i Åss sedan många år och sitter i styrelsen.

I början kände jag oro och skräck. I december 2019 drabbades jag av lunginflammation och var precis på väg att bli bra från den och dessutom låg jag inne för känningar i hjärtat i januari 2020. Ett kranskärl var på väg att täppas till så det blev ballongsprängning och inopererade stent. Detta innebar att jag tillhörde riskgruppen!

Jag bestämde mig för att följa folkhälsomyndigheternas råd noggrant. Jag är glad att jag bor i radhus och har haft möjlighet att gå ut och vara i trädgården och att vi har en skog i närheten där jag vandrat dagligen.

Jag lyckades precis gå färdigt hjärtskolan efter utskrivningen från sjukhuset vilket jag är tacksam för. Nu handlade det om att bygga upp flåset och stärka kroppen efter lunginflammationen och kärltäppet.

Vi har en son som bor på ett boende för personer med intellektuellt funktionshinder och autism och bestämde att vi inte skulle träffa honom. Det kändes svårt. Han förstår ju inte varför vi plötsligt slutade ta hem honom och hälsa på. Det fick bli kontakt via zoom på datorn och som tur var fungerade det bra. Tur att han bor på ett bra boende där personalen är hjälpsamma med att få det att fungera.

Vi slutade att gå i affärer utan beställde mat som vi hämtade på utsidan av affären. Det blev en liten utflykt utan att behöva trängas med folk. I början var det svårt att få tag i munskydd så jag satte igång att kolla på youtube på olika sätt att sy munskydd. Det blev munskydd av hepe dammsugarpåsar , gjorde även visir av overhead plast! Fungerade jättebra! Snälla grannar och dottern handlade på apoteket och andra affärer.

Vi har tre barnbarn och det var så jobbigt att inte träffa dom som vanligt. Vi slutade åka till dom varje måndag och hjälpa till med skjuts till stall och natta efter det och scouter, och kramas ojojoj va svårt!! Julen 2020 firade vi utomhus på dotterns altan där vi åt skinkmacka och drack kaffe och åt pepparkakor och eftersom det var fint väder kunde vi vara där ett par timmar och öppna julklappar.

Tiden gick och vi fick hålla kontakt utomhus med promenader och lek. Så småningom fick vi tag i snabbtester och kunde ta hem ett barnbarn i taget som vi gjort innan och vaccinet kom så det tog vi och till slut fick vi komma till sonen också. Så skönt!

Nu har jag tagit alla sprutor som går, börjat så smått handla mat i affären istället för att beställa och vågar mig ut mer men är fortfarande försiktig. Julen i år ska firas inomhus och förhoppningsvis får jag träffa min äldsta dotter som bor i England som jag inte har sett på två år. HURRA!!

Vi får nog leva länge med detta.

Hoppas det inte dröjer för länge innan vi kan öppna upp mer och mer på ÅSS .

God Jul och Gott Nytt År!

Var rädda om er!

Monika Rosenberg