Vad är det för en konstig fråga, kanske du tänker. Träffar sig själv, det gör man väl hela tiden, det är väl liksom ganska svårt att undvika? Jovisst kan man se det så, men ta gärna och fundera en vända till... Att träffa sig själv, skulle det kunna betyda flera olika saker?
OS-medaljören Björn Ferry sade kort efter sitt guldlopp häromveckan att han inte riktigt hunnit fatta vad som hänt. ”Jag har ju inte haft tid att träffa mig själv efter loppet” sade han och insåg kanske inte själv hur poetiskt det lät. Det han syftade på var antagligen att han helt enkelt inte hunnit landa i sig själv och greppa sin seger, dels för att vissa saker naturligtvis tar lite tid att smälta, dels för att journalister och andra säkert drog i honom från alla möjliga håll. Han hade ännu inte haft tid att stanna upp och tänka efter.
Ibland tycker jag det kan kännas som att man inte är 100 % närvarande, att man liksom inte riktigt är med i det som sker, utanför och inuti. Vissa gånger är väl det en slags försvarsmekanism; att distansera sig en aning från sig själv och sitt. När man lever med en och samma person i ett helt liv (alltså sig själv) är det väl egentligen inte särskilt konstigt om man ibland känner sig lite trött på den personen. Särskilt när man fastnat i ett visst tankespår eller beteendemönster som man har svårt att komma ur…
Jag tror att om man lyckas hitta en balans mellan att stundtals känna sig en aning frustrerad och trött på sig själv - men trots det inte slå ner alltför hårt på sig själv - så kan man vinna mycket. Tecknaren Thorvald Gahlin har sagt: "Det gäller att ha mod att vara den man är, och inte tappa modet för att man är den man är." Därmed inte sagt att det är lätt!
Vidare kanske man somliga dagar önskar att man kände sig mer närvarande men når liksom inte dit. Andra dagar kanske man tvärtom helst inte vill vara närvarande. Förra årets Nobelpristagare Herta Müller har skrivit en bok som heter Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. En både vacker och vemodig titel tycker jag.
Likaväl som man stämmer träff med någon annan kan man väl sätta av tid för att umgås med sig själv? Det där lite slitna begreppet att ”bara vara” kan vara ganska viktigt tycker jag. Sen så är vi ju alla olika. Jag till exempel är en person med stort behov av egentid medan en del människor mår bäst av att ha sällskap större del av tiden. Jag tror inte att det finns några rätt eller fel utan helt enkelt olikheter. Och det är väl tur att vi är olika!
I tisdags kväll fick ÅSS besök av vårens andra föreläsare. Vi var en liten skara som trotsat snö och mörker för att ta del av kvällens ämne, skrattgympa. Med lätt hand och glimten i ögat ledde Lena Thornander oss igenom den serie skrattövningar hon själv utvecklat. Jag kan erkänna att det kändes lite nervöst och ovant men stämningen i gruppen var varm och vänskaplig – som jag tycker att den ofta är här på föreningen.
I dagarna kommer alla medlemmar att få utskick om att det är dags att motionera. Och då handlar det ju alltså inte om att ta sig en joggingtur - även om det också kan vara bra - utan helt enkelt om att man gärna får höra av sig med förslag och synpunkter till föreningen. Det kan exempelvis handla om något man tycker kan förbättras eller bara göras på ett annorlunda sätt. Ni får även väldigt gärna föreslå personer till ÅSS styrelse. Mer info hittar du här.
Avslutningsvis; nu när det är så slaskigt och ruggigt och grått ute kan det vara bra att bli påmind om att för varje dag som går, kommer vi faktiskt ett steg närmare våren!
Hoppas ni får en trevlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
