fredag 9 juli 2010

Fredagsbetraktelser: Att vandra med eller utan ett mål

          Tiden går snabbt, vi är redan inne i juli och mitt uppe i semestertider. Merparten av personalen är lediga och det ligger en lite sömnig stämning över kontoret, men det jobbas fortfarande på. Öppet Hus har öppet hela sommaren och ungdomsgruppen träffas också ungefär som vanligt förutom ett uppehåll v. 30 (den 28 juli).

          Själv har jag i år en lite uppdelad semester, med ett par veckor här och några veckor där. Men det känns helt okej faktiskt. Än så länge har jag hunnit med två veckors semester. Den här veckan har jag jobbat och så går jag åter på semester igen efter idag. Nästa vecka bär det av till Porto i Portugal, som är startpunkt för en pilgrimsvandring jag drömt om och planerat ett antal månader och nu ska försöka genomföra. Målet är Santiago de Compostela i Spanien och det känns riktigt spännande.

          För att ladda upp har jag bland annat läst om Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan (samma författare som skrev Alkemisten, en av mina favoritböcker). Det är en något flummig men ändå fin berättelse med många vackra citat och tänkvärda ord att bära med sig på vägen. Ett citat jag särskilt fastnat för är detta: ”Båten är säkrast när den ligger i hamn, men det är inte det som båtar är byggda för”. Jag tycker att de orden kan ha flera bottnar. Personligen tolkar jag det som att livet är osäkert och bitvis även skrämmande till sin natur, men det gäller att trots det försöka våga kasta sig ut i det. Med tyngdpunkt på att försöka.

          Den svenska musikern Melissa Horn sjunger såhär i sin låt Hur ska det gå?: ”Det finns en fara i att aldrig hitta vägen och det finns nåt vackert med att vandra den ändå”. Ibland kan det kännas som att man irrar och inte vet vart man vill eller kan ta vägen. Ibland känns det som att man står helt stilla vad man än gör och ibland känns det till och med som att man tar flera steg bakåt. Jag tror inte att man alltid måste veta exakt vart man siktar för att ta sig framåt, även om det kanske underlättar. Vissa gånger kan det nog kännas skönt att inte ha en alltför utstakad väg, medan just detta andra gånger kan skapa oro och frustration. Vi är ju så olika. Men även så lika.

          Har ni hört uttrycket ’värderad riktning’? Det är ett begrepp som bland annat används inom ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Kortfattat handlar det om att försökta ta ut någon slags kompassriktning i sitt liv, att utifrån sina värderingar komma fram till vad man vill sträva efter. Vad är värdefullt för dig i ditt liv? Vad känns meningsfullt för dig? Enligt boken Coaching - med tema KBT, har lyckoforskare kommit fram till ”att vi är som mest lyckliga när vi i nuet strävar mot mål som ligger i linje med våra värderingar. När vi går i värderad riktning. Det är då vi har flyt och känner oss som mest levande”.

          Om det här låter aningen övermäktigt eller alltför prestationsfyllt, kom ihåg att även det minsta steg räknas. Vissa dagar kanske bara det faktum att man stiger upp ur sängen är att gå i sin värderade riktning. Jag upprepar: man måste inte veta exakt vart man ska för att ta sig framåt. Men det kan nog hjälpa att veta lite på ett ungefär åtminstone. Sen så tror jag att vissa mål inte har någon specifik slutstation men kan vara nog så viktiga ändå. Blir man någonsin färdig med att försöka vara en god vän till exempel?

 

          Allt gott på just er väg – hur den än ser ut,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Mh900428045

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

2 kommentarer:

  1. Monika Rosenberg10 juli 2010 11:09

    Jag har sagt det förut men säger igen ,vad du skriver bra!!! Monika

    SvaraRadera
  2. Tack, Monika! : )

    SvaraRadera