torsdag 12 januari 2012

Tankar inför 2012

Tid plus tragedi = humor. Det var Woody Allen som sa det. Det är jag som tänker nämnda meningar när jag sitter och blickar ut från ÅSS kontor på ett regngrått Järntorget de första stapplande dagarna på det nya året 2012. Woody Allens citat fångar in en hel del av mitt eget liv och mina egna erfarenheter jag gjort under mitt första halvår som informatör på ÅSS. Att vara ute och föreläsa om ångestproblematik och ta mot folk på vårt kontor tre trappor upp på Järntorget 7 ger både insikter och utsikter. Behovet av tröst, att få prata och synliggöra sina känslor är oändligt. Vad som däremot är lösningen på dessa problem vill jag inte ge mig in på. Där tror jag man måste navigera och hitta sin egen väg. Svårt. Men humor kan då exempelvis vara en väg. Ja, det har vart min väg.

Att ha ångestproblematik är allt annat än roligt. När du exempelvis får en panikångestattack så hjälper det inte hur många humorvalörer du har på din skala. Men. Och det är ett ganska stort men. Är det något jag själv blivit hjälpt av och som jag tycker mig ha sett under tiden på ÅSS är att humor sakta kan vara ett vapen att bända upp ens problem och göra allt tydligare. Med tiden ökar ditt fokus, kikarsiktet blir tydligare, du kan börja ta på dina problem och sakta öppna den ångestfyllda dörren. Ut eller in. Tiden plus tragedin blir till slut, om än möjligen inte ett gapflabb, ett muskedunder att ta fram ur garderoben vid behov. Att "älta" är ju ett uttryck som det ses ner på i dagens KBT-fixerade värld. Allt ska gå snabbt och leda från punkt a till b. Kanske det snarare handlar om hur vi ser på våra föreställningar, möten med människor och känslor såsom humor t.ex ? Att vi helt enkelt måste börja älta "rätt" och se på människan som ligger där i rännstenen på ett mer nyanserat sätt ? Först då kanske saker och ting kan börja förändras. Skulle du som läsare nu vill byta ut humor mot någon annan känsla som fått dig genom natten som John Lennon sa så varsågod. Att möta sitt inre barn, gnällkärring, krokodil eller whatever och treat her with kindness då. Kan det vara ett nyårslöfte inför 2012? Kanske det får bli mitt. Allt med förhoppningen om att året som ligger framför er kommer bli glimrande.

Calle Falksten – Informatör på ÅSS

3 kommentarer:

  1. Vilken fin krönika : ) Jag tycker du tar upp flera både viktiga och hoppingivande punkter.

    SvaraRadera
  2. calle falksten16 januari 2012 07:24

    <!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0 Transitional//EN"> <HTML><HEAD> <META content=text/html;charset=utf-8 http-equiv=Content-Type> <META name=GENERATOR content="MSHTML 9.00.8112.16440"></HEAD> <BODY style="PADDING-LEFT: 10px; PADDING-RIGHT: 10px; PADDING-TOP: 15px" id=MailContainerBody leftMargin=0 topMargin=0 CanvasTabStop="true" name="Compose message area"> <DIV><FONT face=Calibri>Tack Vimbai ! Kul att höra</FONT></DIV> <DIV><FONT face=Calibri></FONT>&nbsp;</DIV> <DIV><FONT face=Calibri>Calle</FONT></DIV> <DIV style="FONT: 10pt Tahoma"> <DIV><BR></DIV> <DIV style="BACKGROUND: #f5f5f5"> <DIV style="font-color: black"><B>From:</B> <A title=comment-nDCpJjwGAeaxmHn@posterous.com href="mailto:"></A></DIV></DIV></DIV></BODY></HTML>

    SvaraRadera
  3. Jättebra skrivet, tack för du delar med dig av dina tankar.

    SvaraRadera