fredag 6 april 2012
Veckans föreläsning om ACT
I tisdags kväll fick vi besök av Bo Andersson, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, som föreläste om terapiformen ACT - Acceptance and Commitment Therapy. Han berättade om huvudtankarna inom terapin och även om hur man inom ACT ser på ångest och andra svåra känslor, och hanterandet av dessa. Det inre system som hjälpte oss människor att överleva på savannen, när vi ständigt behövde vara redo att antingen fly eller slåss vid fara, ställer ofta till det för oss idag. Olika människor har olika känsliga system, och ibland kan det aktiveras av saker som vi rationellt sett inte har anledning att vara rädda för. Att vi har hjärnor och ett språk som hjälper oss att planera, minnas, agera är väldigt praktiskt i yttre situationer - t.ex. behöver vi inte själva ha blivit bitna av en haj för att akta oss för hajar. Däremot kan det bli problem när vi försöker använda samma redskap på vårt inre: våra tankar och känslor. Tankar är inre fenomen, inte ordagranna sanningar. Tankar och känslor är inte sanna eller falska, de är tankar och känslor. Vårt inre är långt ifrån alltid logiskt och då hjälper det inte heller alltid att ständigt agera, kämpa och försöka göra något för att förändra eller bli av med tankar och känslor som känns besvärande. Ibland är det bästa man kan göra att "lägga ner spaden" som Bo uttryckte det, och möta sina upplevelser. Att träna på medveten närvaro/mindfulness - som är ett redskap inom ACT - är ett sätt att göra detta. Ångest kan ofta kännas diffus och svår att greppa, som ett stort tungt moln. Att försöka identifiera vilka olika känslor som ångesten består av, känna dem och titta på dem, kan vara till stor hjälp. Bo pratade även om det som inom ACT kallas "värderad riktning" - alltså vad är viktigt för just dig i ditt liv? Vad tycker du är värt att kämpa extra för? För att effektivt illustrera hur saker som känns omöjliga ändå kan kännas möjliga om följderna känns värda det frågade han en i publiken om han fick hugga en penna i armen på henne. Hon svarade förstås nej. Sen frågade han om han skulle få göra det ifall det var det enda som skulle förhindra att någon av hennes närmaste gick bort. Då blev svaret ja. För mer information om ACT, rekommenderas böckerna "Sluta grubbla, börja leva" och "Acceptance and Commitment Therapy". Du kan även kontakta oss på ÅSS om du vill veta mer. Glad påsk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar