tisdag 30 oktober 2012

"Skammen dödar"

Nästa onsdag är det dags för en föreläsning med Ted Gärdestads bror Kenneth Gärdestad. Han berättar om hur hans bror förnekade sin psykiska sjukdom och hur den till slut tog hans liv. Kenneth vill genom att berätta om Teds liv hjälpa till att få bort skammen kring psykisk ohälsa. 

Kenneth skrev alla texter till sin brors låtar. Vimbai kommer att framföra några av dessa i samband med föreläsningen. 

Datum och tid: Onsdag 7 november 18:30 - ca 20:30.
Plats: Dalheimers Hus, Slottsskogsgatan 12.
Pris: Gratis för medlemmar, 100 kr för övriga.
Anmälan: Ingen föranmälan krävs. Salen är stor, men kom ändå i god tid för att säkert få plats.

6 kommentarer:

  1. Hoppas denna föreläsning kommer till Enköping BEHOVET ÄR STORT!!

    SvaraRadera
  2. Märkligt i svenskt musikliv att Kenneth inte fått mer cred för det han gjort. Det stora med Teds musik kom ju från Kenneth. Det var ju texterna som man förknippade med Ted. Och ingen visste att det var Kenneth som stod för poesin. Att snickra ihop musiken var ju en bråkdel av värde.

    SvaraRadera
  3. Har kämpat själv i många år med ångest och skam. Insåg hur svårt folk i gemen har att förstå och acceptera att man kan vara sjuk inte lat inte dum inte drogberoende inte........Bor inte i närheten av Göteborg tyvärr men bra initiativ. Jag är friskare nu men .... ja ni vet det går upp och ner. Jag vägrar dock skämmas för att jag emellanåt är sjuk numera och det är en oerhörd seger mot "SKAMMEN".Jonny

    SvaraRadera
  4. Tack Johhny!Tack för det du delar med dig Jonny. Oftast som jag upplever det är det ett dömande i allt detta! Både från en själv och omgivningen. Som ovan nämnde, lathet, dum, mindre intelligent, you name it. Verkligheten är ju faktiskt tvärtom. Det finns ingen lathet i detta, inteligensen är väldigt hög hos många osv. Tyvärr som så ofta annars bottnar mycket i okunskap och rädsla.tommpa

    SvaraRadera
  5. Älskar TED´S Musik, och Dina Texter! Teds Vitalitet! Saknad. Men Vi har en Samlingsutgåva med era Låtar! Tänker på Hans Barn, som aldrig Fick chansen ,att lära känna sin Fantastiske Far!Föreläsningen är Jätte VIktig, för ALLA, och Alla Barn och Anhöriga till personer som begått självmord, men Naturligtvis också för VÅRDEN, Alla Proffessionella Vårdutövare, Politker. SÅREN efter en NÄRA ANHÖRIGS DÖD genom självmord läker aldrig, man får försöka lära sig leva för sina egna barn skull, och Såren efter vår gemensamma Förälder tog dessutom min Halvsysters liv några månader innan hon skulle fylla 51 år, hon var bara 14 år ,då vår gemensamma förälder avslutade sitt liv vid 49 år pga av en Jobbrelaterad Kris. Hon efterlämmnade 2 Döttrar 17,5 år och 19 år. Efter deras födelse -92och 93, utbildade hon sig 4 -år på akademisk nivå och arbetade ända fram 1 mån+ 11dgr för Sjävmordet. Idag lever jag med en Oro för ,att döttrarna ska få för sig, att det kan vara ngt genetiskt eller determinerande, men så var det ju inte, Jag Hoppas innerligt , att De ska få Hjälp , den Dan de ev skulle efterfråga det, verklig Proffessionell och Inviduell, samt Gruppterapi med Människor med "Samma Smärtsamma Erfarenheter". mitt halvsyskon var bara 14 år , då hon miste en varm förälder jag var själv nästan det dubbla. Men Dödsbuden och Saknaden. går inte , spårlöst förbi. När jag fick Dödbudet om mitt halvsyskon för 2 år sedan ville jag bara " skrika rakt ut , NEJ,NEJ ,det får inte, kan inte vara sant, jag skrek inte högt men inombords gjorde jag det, och kan fortfarande känna så. Men nu, är det viktiga hennes efterlämnnade "visserligen " myndiga 2 barn. Men det är ju så, att vi behöver våra Föräldrar även längre fram i livet, när vi tar Examen , vid Stora Högtider, Rådfrågning, vägledning, och när vi själva får Barn , osv. Visst går Människor bort tidigt i olyckor och Allvarliga sjukdommar, och lämnar efter sig stor sorg och saknad, " tomma hål",, men just, det där när någon ropar på hjälp, eller inte längre orkar leva, fast så många närstående ser personen i fråga så oerhört viktig och outbyttbar blir en extra tyngd i Sorgen och Saknaden

    SvaraRadera
  6. Stor eloge till dig Kenneth, som bidrar med din medmänsklighet... Som Attitydambassadör som anhörig, förstår jag den enorma smärtan du gått igenom. Min lillebror fick Schizofreni när han nyligen fyllt 29 år, och tidigt i våra liv, dog vår mamma i ALS. Han har nu varit sjuk i 19 år. Jag har varit nere i mörkretsdjup av sorg så många gånger, av att ha fått se lidandet så nära. Men kärleken är stark! Jag skulle aldrig vilja byta ut min bror för allt i världen! Han är en Guldskatt, som berikar mitt liv med så mycket humor och infallsvinklarsom det bara går! När han klappar mig på kinden för att trösta mig, finns detingen väg förutom framåt, för att gränsöverskridande låta alla som ofrivilligtdrabbats,få ett så barmhärtigt liv som möjligt! Stor kram ifrån mig! Anneli i Blekinge!liv

    SvaraRadera