Kurs i Personlig utveckling - För bättre självkänsla

Detta inlägg skriver jag som medlem i ÅSS inte i egenskap av ordförande.
Jag tycker det är en svår balansgång mellan att vara saklig och personlig. Samtidigt så tycker jag det är intressantare att läsa något som är en personlig betraktelse än en saklig beskrivning av något.
Så jag ska göra mitt bästa för att få med båda delar i detta inlägg.

Som medlem har du möjlighet att gå en 6-veckors kurs i personlig utveckling. ÅSS subventionerar deltagaravgiften så du betalar bara 400 kronor. Nästa kurs är hösten -19.

Kursen kommer att ha fokus på här och framåt där vi varvar teori, samtal individuella övningar och gruppövningar. Syftet med kursen är att stärka din självinsikt och självkänsla.

I onsdags kväll hade vi vårt första kurstillfälle, vi var sex medlemmar, en lagom stor grupp.

Jag har vetat om kursen länge men det har dröjt länge innan jag till slut vågade ta steget ut och anmäla mig, fast jag hade nästan  hoppats att den skulle bli fullbokad så att jag skulle slippa deltaga. För att jag har en så stor och stark  rädsla för det främmande och okända. Det kanske är en naturlig instinkt nedärv från mina förfäder.

Vi började med att meditera, landa en stund, det gav ett lugn och en positiv energi i rummet. Själv har jag väldigt svårt för att vara här och nu bara, mitt huvud är fullt med tankar hela tiden. Sedan gick vi igenom några enkla förhållningsregler som gäller under kursens gång.

 Sen blev det lite svårare... vi skulle berätta vilka förväntningar vi har på kursen.
Det jag skulle vilja bli bättre på är att bli tryggare i mig själv, ha tillit till mig själv och sätta mer värde på mig själv.
Jag tycker det är svårt att få ihop förnuft och känsla, det är väl titeln på en Jane Austen roman om jag inte minns helt fel. Intellektuellt förstår jag att alla människor så även jag har samma värde, ett värde som är oberoende av vad vi äger eller presterar. Men känslomässigt så känner jag mig ofta mindre värd och värderar andra människor högre.

Jag är nog fortfarande väldigt  präglad av min uppväxt. Jag fick lära mig att man bara duger om man presterar, man ska inte be om hjälp eller vara till besvär för andra.
Jag tror att man alltid påverkas av sin uppväxt, sin uppväxt kan man inte förändra, det som har varit det har varit. Det man kan förändra är hur man förhåller sig till det som har varit. Det går men är tufft kräver hårt arbete. Det är mycket lättare att följa sina föräldrars fotspår, var ens föräldrar missbrukare så kanske man själv väljer samma väg utan att ens vara medveten om varför man gör det.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade om kursen.