Den som upplevt en panikattack vet vilken fruktansvärd upplevelse det kan vara. För ett antal år sedan drabbades jag ganska ofta av panikattacker. De kunde komma i stort sett närsomhelst och ofta var det svårt att hitta en yttre förklaring. Jag led av ett ”rent” paniksyndrom. På senare tid har attackerna tack och lov inträffat mer sällan. Jag har istället mer brottats med annan slags ångest samt depressiva inslag.
Förra helgen fick jag dock just en panikattack, och det kändes förstås både skrämmande och omskakande. Men jag kan inte påstå att det kom helt som en blixt från klarblå himmel. Det har nog snarare varit på väg ett litet tag nu men jag har inte lyssnat tillräckligt väl på min kropp och de varningssignaler den sänt ut.
Att de panikattacker man upplever oftast kommer plötsligt och oväntat är ett kännetecken på att man lider av paniksyndrom. Dock kan situationer av stress eller annan påfrestning göra att attackerna ligger extra nära till hands. För mig är ett återkommande misstag eller problem att jag när jag mår extra bra och känner mig stark, lite grann kan glömma bort att hålla en lagom nivå på exempelvis hur fulltecknad jag låter min kalender bli. Och efter ett tag svämmar det liksom över. Det spelar ingen roll hur roliga de aktiviteter jag hittar på är, blir det för mycket så säger kroppen ifrån. Och det är ju inte alls särskilt konstigt egentligen.
Jag har hört flera andra med ångestproblematik berätta att de också liksom gärna vill passa på att göra så mycket som möjligt i perioder när de mår bättre, men sen kanske trillar ner lite igen för att de pressat sig själva en aning för hårt. Jag tycker inte att det är konstigt heller, att man kan fungera på det viset.
Missförstå mig rätt. Jag tror absolut på att ta tillfället i akt och ta tillvara på den kraft man har i stunden, men det är när man försöker ge mer än man har som det kan bli bakslag. Var spontan om du mår bra av det och lev så mycket du bara kan i nuet, men kom också ihåg att vara varsam om dig själv och lyssna till just dina behov.
Att inse sina begränsningar behöver inte nödvändigtvis vara någonting tråkigt eller negativt. Det kan även handla om att lära känna sig själv tillräckligt väl för att veta ungefär när det är dags att bromsa och när det går bra att öka tempot. Sen kan man förstås ändå inte alltid veta säkert vilket som gäller i en given situation och dessutom följa det, men man kan åtminstone försöka så gott man kan.
Jag tycker att samma sak gäller influenser och olika yttre påverkan; om man vet på ett ungefär vad som brukar få en att må dåligt, kan man åtminstone försöka att minimera just detta. Jag undviker exempelvis att titta på nyheterna och läsa dagstidningar. Och likadant åt andra hållet; det som ofta gör en glad eller lugn kan man försöka föra in så mycket som möjligt av i sitt liv. För mig handlar det till exempel om musik, regelbunden träning och egentid.
Fråga dig själv vad du tycker om att göra, vad som gör dig glad och vad som gör dig stressad eller ångestfylld. Skriv gärna ner det på papper, om du inte redan gjort det. Eftersom ångest (av olika slag, inte bara panikångest) tenderar att slå ut det rationella tänkandet till viss grad, kan det vara bra att ha något konkret att ta till när det gungar. Ett litet hjälpmedel i strävan efter inre ro och välbefinnande.
Med önskan om en solig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar