Psykiatrins dag i Alingsås

Torsdag förra veckan (den 6 oktober) åkte jag och min kollega Mona till Alingsås för att andra året i rad medverka på Psykiatrins dag där. Dagen arrangerades i samverkan mellan Västra Götalandsregionen, Södra Älvsborgs sjukhus, Alingsås kommun och Socialförvaltningen. Vi presenterade föreningen, ångestsyndromen och ungdomsgruppen, hade ett bord med broschyrer och tidningar samt fick möjlighet att lyssna på spännande föreläsningar.

Det första föredraget stod mor och dotter Linda och Felicia Zwamp för. De bjöd på en gripande blandning av erfarenheter och tankar utifrån sin egen situation. Bland annat talade de om den smärta man kan uppleva som mamma när man på grund av psykisk ohälsa inte riktigt klarar av att vara mamma till sina barn, samt smärtan i det omvända, att som barn inte kunna vara just barn till sin mamma.

De talade även om den skam och ensamhet en situation som denna kan innebära. På ett effektfullt sätt varvades berättelser och minnen från Linda, mamman, med hennes dotters minnen och tankar om samma händelser. Trots att de talade om såpass svåra saker, och tog upp starka känslor såsom ilska, ångest och sorg, gick det inte att ta miste på kärleken och respekten mellan dem.

Dagens andra föredrag handlade också om att vara barn och anhörig, och det var Laine Andreasson, drogförebyggare/föräldrakursledare inom socialtjänsten, som talade. Hon berättade mer generellt om hur det kan vara för barn att växa upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa och/eller beroende. Hon berättade också om verksamheten SOL - Samtal och Lek - för just barn som är anhöriga.

En viktig del att förmedla till dessa barn kallade Laine de tre I:na: Det är inte mitt fel, Jag kan inte kontrollera det och Jag kan inte bota det. Hon talade även om friskfaktorer och hur man kan upptäcka och hantera barn som har det jobbigt hemma. Barn lär sig ofta att känna av stämningen i sin familj och sedan handla utefter detta. De tar på sig olika roller och blir som kameleonter, t.ex. kan de omväxlande bli som en kompis till sin förälder, en förälder, och så barn igen. Dessa växlingar kan vara svåra för ett barn att förstå och hantera.

Laine talade dock också om vikten att inte tala illa om föräldrarna eller skuldbelägga föräldrarna, utan snarare lyfta fram barnets känslor och ta dem på allvar. Det är viktigt att ta barnet på allvar även när det kommer till dig med förhållandevis små saker, såsom ett litet sår, då detta kan vara ett sätt för barnet att testa tilliten. Vanligt för dessa barn är att de lärt sig att inte prata om situationen, som kan vara en slags familjehemlighet. Det är också vanligt att de blir extra duktiga och tysta för att inte öka sina föräldrars börda. Ofta har de svårt att lita på andra och sig själva, och skilja på verklighet och fantasi. Dessa barn behöver ofta också lära sig att känna efter, sätta ord på sina känslor och uttrycka dem. SOL är ett sätt för dem att göra detta.

Det sista föredraget vi lyssnade på handlade om terapiformen DBT - Dialektisk Beteendeterapi och hur den kan användas för att behandla personer med borderlinediagnos (emotionellt instabil personlighet) och/eller självskadebeteende. Föreläsarna kom från BUP och hette Linda Ödman och Lisa Gärde. De patienter de arbetar med har ofta en diffus jag-känsla och brottas med osäkerhets- och tomhetskänslor. Patienterna har även svårt att hantera och reglera sina egna känslor.

Det som dessa patienter främst behöver är att hitta en balans mellan yttre och inre verklighet, lära sig acceptera verkligheten som den är och lära sig nya strategier och färdigheter så att livet blir hanterbart och värt att leva. Terapin sker både individuellt och i grupp och består av undervisning, samtal, övningar, rollspel och hemuppgifter. Behandlingen pågår under minst ett års tid och en del patienter behöver göra det hela två gånger om.

DBT är en beteendeterapi och beteende ses här som allt en person gör offentligt och privat, inklusive tankar, känslor och handlingar. Dialektik är konsten att diskutera och handlar här bl.a. om att kunna se att två olika, ibland motsatta idéer kan vara sanna samtidigt. Detta är extra viktigt för den här gruppen patienter, då de ofta har ett svartvitt tänkande. DBT har även starka inslag från zenbuddistiskt/österländskt tankesätt, vilket bland annat syns i fokuset på medveten närvaro - extra viktigt för dessa patienter som ofta försöker fly nuet och sina känslor med exempelvis självskadehandlingar. Den österländska filosofin syns även i arbetet med att hitta ett mer ickevärderande sätt att tänka, eftersom starkt dömande tankar brukar skapa starkt laddade känslor.

För min del var det en riktigt givande dag och jag hoppas att vi blir inbjudna att medverka även nästa år!