Våga ta ett kliv ut i det okända

Här bjuder Jaana på sitt perspektiv från ÅSS rikskongress i Eskilstuna helgen 20-22 maj. Det var en helg då alla lokalföreningar var inbjudna för att träffas, diskutera gemensamma frågor samt välja en ny styrelse till riksförbundet. Jaana är bland annat suppleant i ÅSS Göteborgs styrelse och är aktiv i sociala medie-gruppen.

Hoppa utan fallskärm, att våga ta ett kliv ut i det okända

Jag kanske blir för personlig och privat i mitt inlägg men samtidigt så tycker jag det är livsviktigt att våga prata om det som känns besvärligt och obekvämt.

Det kändes nästan som att hoppa utan fallskärm när jag tog ett stort kliv utanför för min bekvämlighetszon genom att åka med till ÅSS kongress i Eskilstuna i helgen. Utåt sett kanske jag inte verkar vara orolig eller stressad men inombords kan det vara totalt kaos ibland. Jag har ett stort kontrollbehov och tycker inte om främmande och nya ting. Jag är inte diagnosticerad men jag har troligtvis flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förutom social fobi och lite annat. 

 

När jag skulle åka iväg med bussen på fredag eftermiddag var jag disträ, stressad och irriterad av på grund av händelser hemma. Resultatet av detta blev att jag glömde ”det viktigaste” min mobil. Jag upptäckte detta först efter jag åkt några hållplatser. Jag gick av först men vågade inte chansa på att hinna hem och sen till stan då det var långa köer. Jag hade varit förutseende dagen innan och skrivit lista på vad jag skulle packa ner så jag inte skulle glömma något. Men jag skrev inte upp så självklara saker som nycklar, busskort och mobil. Mobilen är inte så viktig för mig men det jobbigaste var att jag har mitt bankkort i mobilfodralet och jag hade inga kontanter heller. Även om det tog emot och jag kände mig klantig så frågade jag en av dem jag åkte med om jag kunde få låna pengar till söndag. Ett stort tack till denna vänliga medmänniska, du vet vem du är. Tack också till dig medresenär som delade med dig av din matsäck.

Jag lever ett väldigt stillsamt liv med inte så mycket intryck så det blev en överdos av intryck i helgen. Men det var en trevlig och givande helg som gav mycket. Så länge jag kan minnas så har jag känt mig som ett ufo i sociala sammanhang. En period använde jag mig av alkohol för att hantera min sociala fobi. Det fungerade bra, det fick mig att känna mig mer ”normal”. Men det var ingen bra lösning på sikt och det var svårt att dricka ”lagom”. Idag har jag lärt mig att leva med min sociala fobi och jag dricker väldigt sällan. När jag gör det så är det ett medvetet val och inte ett sätt att hantera social fobi.

Jag har haft ett matmissbruk och ”sockerberoende”. Det var ett sätt att hantera känslor och oro, ångest och stress. Idag har jag på egen hand lärt mig att hantera mitt ätande och mina känslor. Fast jag är fortfarande känslig och lättpåverkad och tar ”återfall” ibland. Men precis som med alkohol så är mina avsteg medvetna val. Jag kände mig lite ”besvärlig” när vi var på kongress då jag hade beställt specialkost. Men jag är glad över att jag vågade stå på mig och be om sådant som jag mår bra av att äta.

Att äta tillsammans med andra kan vara besvärligt när man som jag har social fobi. Jag är rädd för att händerna ska börja skaka, att jag ska spilla eller tappa nåt. Sen förväntas man vara social och prata samtidigt som man äter, detta känner jag mig inte riktigt bekväm med. Frukostarna under kongressen gick bra då det var mindre bord. På lördag kväll var det dukat långbord med trerätters middag, det var lite besvärligare. Jag tycker inte om att sitta inträngd utan vill alltid sitta ytterst i alla sammanhang. Kanske en medveten eller omedveten flyktinstinkt nedärvd från mina förfäder. Blir det för farligt och skrämmande så är det bra att ha en flyktväg. 

 

Det var lite mingel på fredag och lördag kväll, något som jag har väldigt svårt för. Jag tror att det är mitt drag av Asperger plus social fobi som gör det svårt för mig. Jag har svårt för ”småprat” samtidigt så vet jag att man inte kan lösa världsproblem hela tiden. Sen har jag svårt för att förstå när jag kan säga något utan att avbryta någon eller prata i mun på någon annan. När jag ska säga något så tänker jag också att någon annan kanske tänkte säga något. Ja, jag vet att jag gör det svårt för mig själv, svårare än det behöver vara många gånger. Jag tycker det är lättare att vara social när man har en aktivitet som man gör tillsammans till exempel spelar nåt spel. Jag kan också tänka mig att vara med i en bokcirkel/filmklubb där man har ett specifikt diskussionsämne.

På lördagen hade vi grupparbete och rollspel. Två aktiviter som jag inte tycker så mycket om. Grupparbetet gick relativt bra, vi redovisade våra slutsatser på söndagen. Att stå inför andra och redovisa eller prata är något som jag tycker är obehagligt, men jag försöker träna på det. Rollspelet valde jag att avstå från, det kändes för obehagligt. Man skulle göra saker först två och två, jag tycker inte om så nära kontakt med andra människor.

Kontentan av helgens upplevelser är att jag känner mig nöjd och glad. Jag är stolt över att jag var så modig och vågade ta ett kliv ut i det okända.

Att åka på ÅSS kongress är en förmån som man kan ta del av när man är medlem i ÅSS, föreningen står för samtliga kostnader. Även om det var en stor utmaning och påfrestning för mig att åka iväg så rekommenderar jag och uppmuntrar jag andra att våga prova.