Fredagsbetraktelser: Storföreläsning

          I onsdags kväll var stunden inne för ÅSS Göteborg att bjuda in in till storföreläsning i Dalheimers Hus. Merparten av de drygt 130 föranmälda och även några oanmälda åhörare dök upp, vilket förstås var roligt. Kvällen började med att Petra och Daniel i styrelsen hälsade alla välkomna och sade några ord om vår fina förening, innan de lämnade över ordet till vår föreläsare Anette Utterbäck. Titeln på kvällens föreläsning var Självkänsla och självrespekt.

          Till att börja med gav sig Anette på att skapa lite reda bland begreppen. Vad är det egentligen för skillnad mellan självförtroende och självkänsla? Och vad innebär det att ha självrespekt? Jag ska försöka mig på en sammanfattad återgivning. Självförtroende är något man kan skaffa sig och bygga upp genom att exempelvis bli duktig på saker, genom att uppfylla mål och kriterier som man själv och/eller samhället satt upp. Detta kan handla om utseende, karriär, talanger, relationer... Om du känner dig lyckad utefter det som räknas i just din grupp - oavsett om det handlar om en arbetsgrupp, ett fotbollslag, en vängrupp eller ett kriminellt gäng - är det mycket möjligt att ditt självförtroende växer. Men man kan ha gott om självförtroende och ändå brottas med låg självkänsla.

 

          Självkänslan sitter nämligen djupare och handlar om att känna och förstå någonstans inom sig att man har ett värde, oavsett prestationer och meriter. Den som har bra självkänsla är inte beroende av yttre bekräftelse utan har en tro på sig själv och en grund att stå på även när det stormar runtomkring. Anette menade att en del av din hjärna redan vet att du är fullkomlig, precis som du är. Och att det finns sätt att aktivera den delen. Mindfulness och acceptans togs upp som exempel på sådana strategier.

 

          Med hjälp av mindfulness och acceptans kan man både stärka sin självkänsla och finna redskap att hantera ångest och andra svåra känslor med. Anette pratade om hur vi alltför ofta i situationer tänker "Det borde inte vara såhär". Vi vill vara någon annanstans, tänka eller känna något annat. Om vi lyckas gå ifrån detta och istället nå en känsla av acceptans, kan vi frigöra resurser och krafter som vi annars slösar bort. Acceptans handlar inte om att man måste tycka att allt är bra eller okej, men att se saker som de är, inte som man önskar att de vore. 

 

          Katter är faktiskt ett lysande exempel på acceptans, och de är experter på att leva i nuet. När de är hungriga eller har ont säger de till och när de mår bra spinner dem. Vi människor har ofta ont även när det inte gör ont, så att säga. Vi lägger så mycket energi på att önska att saker som hänt inte hade hänt, önska att saker i nuet vore annorlunda och oroa oss inför framtiden. Vi tar ofta ut negativa saker i förskott, utan att egentligen veta hur de kommer att bli.

 

          Ett annat exempel som Anette använde var barn. Ett barn som känner sig rädd behöver inte höra att det inte finns något att vara rädd för, det behöver omfamnas och mötas där det är - mitt i sin rädsla. På samma sätt kan man försöka bemöta sig själv, även som vuxen. När barnet säger att det finns spöken under sängen så är det sanning för barnet, även om det "bara" är en föreställning. På samma sätt går vi vuxna runt med föreställningar som t.ex. att en viss människa har förstört vårt liv, samt negativa tankar om oss själva och världen. Mycket av det våra inre röster maler på om är skräp och inlärda ord, inte nödvändigtvis sanning, på samma sätt som en papegoja bara upprepar det den lärt sig utan att riktigt veta vad den säger.

          Anette pratade även om att det ofta inte hjälper att kämpa emot och försöka stoppa sina tankar. Man kan istället öva på att lägga märke till dem, iaktta dem, erkänna att de finns men stanna där. På så sätt kan man låta både tankar och känslor finnas utan att för den skull alltid ta dem för sanning och agera utefter dem. När du inte längre ger näring åt tankarna genom att antingen tro på dem eller kämpa mot dem, får de mindre kraft. Att försöka stoppa sina tankar, undvika, avvisa, avleda och stänga av är motsatsen till mindfulness (men i vissa situationer kan sådana strategier behövas eller vara nödvändiga). 

 

          Vi fick även under kvällen tips om flera böcker: Min stroke av Jill Bolte Taylor, Ett CP-bra liv av Jonas Helgesson, Shantaram av Gregory David Roberts och Miraklet i Anderna av Nando Parrado. Anette nämnde även Eckhart Tolle, som skrivit böckerna The power of now och A new earth.

 

          Personligen fick jag ut mycket av kvällens föreläsning, som både friskade upp gamla kunskaper och gav nya infallsvinklar och bilder. Jag tror dock att det är viktigt att poängtera att om man känner att man vill prova mindfulness och acceptans gäller samma sak som med allt man vill utvecklas inom: det kräver både övning och tålamod. Ovanpå det har en människa som lever med ett ångestsyndrom ofta så att säga en extra uppförsbacke både vad gäller självkänsla och att fastna i negativa tanke- och känslospiraler.

 

          Ångest handlar ofta om oro inför framtiden - ibland triggad av tidigare negativa erfarenheter - samt rädsla och ängslan över det som sker inom en, över känslor och tankar som känns otäcka (och som man förståeligt nog gärna vill fly ifrån). Men att detta är en stor del av ångestproblematiken betyder inte att det är omöjligt att som ångestdrabbad få hjälp av strategier som dessa (eller helt andra om de passar en bättre). Tvärtom skulle jag nästan vilja säga. Kanske är det så att det man finner extra utmanande även är något som kan ge en extra mycket...? 

         

          Med önskan om en solig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!