Gästinlägg: Att leva med högkänslighet (HSP)

En medlems inlägg om att leva med högkänslighet:

"Jag har alltid känt mig lite annorlunda när det kommer till mitt sätt att tänka och agera. Jag har fått höra att jag överanalyserar saker och tänker lite för mycket, att jag är för känslig och lättstött. Det är för att jag är högkänslig, HSP (highly sensitive person).

Det är som att jag har två antenner på mitt huvud som tar in information hela tiden. När jag kommer in i ett rum tar jag in alla detaljer, granskar allt runtomkring mig, känner av andras sinnesstämning och anpassar mig. Jag tar in allas känslor och humör och lagrar på mig själv med tankar vilket gör att energin tar slut lite fortare.  Ljud och dofter kan vara extra påtagliga och jag blir väldigt lätt överstimulerad. Jag är extremt känslig för koffein, blir lätt nervös när planering inte klaffar, för att inte tala om stressen som uppstår vid förändringar. Jag har en djupare närvaro utan något filter när det gäller empati och sympati, och får lätt kortslutning när det blir för många intryck i nervsystemet. Att hela tiden gå med vidöppna sinnen för allt i min omgivning kan vara påfrestande vilket gör att återhämtning står högt upp på listan, så det gäller att hitta en balans för det.

Jag orkar inte vara social lika länge som en "vanlig" person, drar mig lite mer för sociala aktiviteter trots att jag älskar och mår bra av socialt umgänge. Jag är den som vissa tycker åker hem lite för tidigt och kan kanske lätt uppfattas som tråkig. Går jag över min egen gräns kommer en utmattning som kan ta dagar att vila ifatt, därför gäller det att jag alltid lyssnar på mig själv, för att kunna ge mig av mig själv till andra. Min terapeut sa att jag ska tänka som om jag sitter på ett plan som håller på att krascha. Jag måste ta på min egen syrgasmask innan jag kan hjälpa alla andra att få på sina. En viktig punkt är att inte att inte försöka få en högkänslig person att stanna kvar i en situation som känns jobbig, då skuldkänslor ofta förvärrar situationen.

Jag tror att vi "HPS:are" har fått detta karaktärsdrag av en anledning. Precis som vi har ett inbyggt kamp- och flykt-system i hjärnan så föds vissa av oss med ett känsligare nervsystem, som jag tror är livsviktigt i vårt samhälle. När vi levde på stenåldern så behövdes inte bara ett kamp och flykt-system om något farligt djur skulle komma och inkräkta i vår grotta, utan en känsla för de andra viktiga punkterna som krävs för att människan ska må bra och trivas med varandra. 

Vi är fantastiska på det sättet att vi är mer empatiska, medkännande, omtänksamma och djupsinniga.

Jag försöker att se det fina i detta personlighetsdrag även om det ibland kan kännas tungt, och hoppas att vi kan ta hand om våra högkänsliga och försöka förstå istället för att se personen som överdriven eller lättsårad. Det är okej att vara känslig.

Kram Petra, en ÅSS-medlem.

"

                                                             (Bild ifrån Fotoakuten)

Våren och årstidsbunden depression

Som de flesta redan börjat märka är våren på ingång. Snödropparna sträcker på sig och kisar yrvaket, trädknopparna blir fler för varje dag och dagsljuset håller sig kvar liiite längre för varje dygn som passerar. En bekant nämnde att doften av motorolja och såpa var ett vårtecken, för det betydde att det var hög tid att börja meka med bilen och hojen utomhus igen! Visst är det underbart med dessa vårtecken för de av oss som gärna välkomnar våren med öppen famn?

Jag skriver ”de av oss” eftersom jag själv avskydde våren för många år sedan. När vårfåglarna började sjunga ville jag bara krypa längre ner under täcket och gå i ide tills hösten var i antågande. Kanske var det ljuset som påverkade min sömn som gjorde mig trött och nere. Eller kanske var det alla förväntningar som ljuset och värmen förde med sig: du förväntas vara social, glad, sprudlande och aktiv under det ljusa halvåret. Om du inte vill åka och bada är du konstig, och vem tackar egentligen nej till en semesterresa? Mitt sinnelag under den tiden stämde inte överens med omgivningens, vilket ledde till ännu mer ångest.

Men ju mer tiden passerade desto mer kunde jag sluta bry mig om andras förväntningar på mig, och idag kan jag ärligt säga att årstidsväxlingarna inte berör mig längre. Först när jag kände att det var jag som hade kontrollen och makten att bestämma över min egen tillvaro, utan en massa måsten och förväntningar på saker man ”bör” göra, så kunde jag njuta fullt ut av både ljuset och mörkret.

/En ÅSS-medlem

Gästinlägg: Psykosyntes - spännande terapiform

Emma gick på föreläsningen om psykosyntes i tisdags. Hon skrev ihop ett gästinlägg till bloggen. Det tackar vi så mycket för! 

(Bild: Catherine of the grange av Bill Strain. CC-licens.)

Psykosyntes - en spännande terapiform

Här har ni en tacksam medlem. Tacksam över att jag har möjlighet att gå på spännande föreläsningar, helt gratis. Speciellt den här våren känns dom extra spännande tycker jag. Så många intressanta teman och terapiformer. Var besviken över att jag missade föreläsningen Miljö eller genetik, vad styr hjärnan? förra gången men jag var så trött då. Är väldigt glad att jag trots trötthet denna gång gick på föreläsningen om psykosyntes. Detta verkar vara en terapiform för mig! Man fokuserar på hela människan, allt från barndomstrauman till personlig potential till växande och väver in metoder från många andra terapiformer och från österländsk filosofi. Nä, det kan väl knappast bli bättre tycker jag det låter som. Det bästa av det bästa. 

Speciellt spännande tyckte jag det var med delpersonligheter. Delar av oss själva som inte alltid är så lätta att handskas med och som finns där till följd av hur våra behov blivit bemötta under barndomen och livet. Jag kan redan identifiera flera av mina egna delpersonligheter; Den duktiga flickan, den tysta/osynliga, offret, rebellen, den kreativa osv. 

I psykosyntesen menar man att man behöver lära känna och förstå dessa delar av sig själv och inte låta dom styra ens liv utan istället själv försöka få delpersonligheterna att funka bra ihop, som en dirigent för en orkester. Jag är dirigenten som ska dirigera delpersonligheterna så att det blidas, tja, i alla fall skaplig musik, i bästa fall ljuv ;) 

Nä, det här är nog inte helt lätt, det krävs nog en hel del ”lära kännande” och hjälp från någon som är utbildad inom detta område. Jag blir sugen på att själv prova psykosyntes och det väckte också tankar om att detta kanske skulle vara en terapiform som jag skulle kunna tänka mig utbilda mig inom eftersom jag har drömmar om att själv arbeta med människors växande. 

Nästa vecka blir det föreläsning om Psykodynamisk terapi och den ska jag försöka närvara på och kanske skriva om min upplevelse och tankar här i bloggen efteråt. 

Kramar från Emma, Åss-medlem